Igår fick jag ligga ett tag i varvet. Det duggade till en början, men det ökade snabbt i styrka. I sista stiget var min sikt genom framrutan cirka noll (det finns inga vindrutetorkare), så jag bestämde mig för fullstopp. Det var nog rätt bra, för i samma veva som jag landade kom spöregnet rakt över banan. Det var en rätt intressant upplevelse.

Nu: POF-plugg.

Jag gillar Sepia. Och jag gillar helger. Men bäst gillar jag det faktum att det nu står "Fest hos Elin, vem visste att det kunde vara så bra" inpräntat med permanent penna på mitt kylskåp. Fast nä, det gillar jag inte alls.

Fick precis veta att denne lilla pojke kanske kommer och besöker mig om en vecka!! 10 månader sedan detta kortet togs, nu kan han till och med gå. Och busig är han tydligen. Mosterkänslorna svämmar över i hjärtat.

Nu är det klart, jag åker tillsammans med några flygarvänner till EU-parlamentet i november. Där ska vi bli indelade i multilingual working groups och jobba med olika frågor. Mitt ämne blev "Equal opportunities - a force for democracy."

Spännande.

Kärleken är inte helt borta. Den har bara gömt sig någonstans långt inne i hjärtat där den inte behöver visa sig så länge jag är i denna by och flyger över dessa marker.

Solen kom just fram, för första gången på länge. Det dåliga vädret hemsöker Arvidsjaur, och vi får inte flyga. Fast det gör inte mig något, jag är ändå inte motiverad nog att sätta mig i ett flygplan. Kärleken är försvunnen, long way gone.